jag tänkte att jag struntar i och nämna några namn i detta inlägget.

min fösta kärlek som är värt att skriva om är ju helt klart, en kille som jag träffade en sommar, tror att det var 2005.

en riktigt sommar romans, för den varade bara över sommaren. den sommaren är en utav dom bästa i hela mitt liv. vi var 6 styckna som höll ihop och gjorde saker med varandra varje dag! ingen utav oss jobbade och vi gled mest runt på våra moppar. jag med min blå pärla som jag tyckte var så fin.

vi tältade, badade, chillade, hängde i smedby, kollade på filmer sent in på natten, hängde i ljunga och massa andra saker!

ett speciellt minne som jag har var när vi skulle tälta i eksund (tror jag). vi packade på tonvis med grejer på våra moppar och gav oss iväg. det var en solig sommareftermiddag och vi var så förväntansfulla som man var då, när man inga problem hade och livet lekte för det mesta. när vi väl kom fram och slagit upp tältet satt på stereo och ur högtalarna spelades tomas ledin. så ringer det på min mobil och det är min pappa. (jag fick då inte skjutsa på min moppe, för jag hade precis fått den) och jag drar till med att jag inte hade skjutsat och massa. pappa kom på mig och blev arg för att jag ljög. så då sa han till mig att nu åker du hem! jag as arg och irriterad försöker få han att ändra sig och låta mig stanna kvar. men det gick INTE så det var bara att åka hem. 40 minuter på moppen så var jag hemma. jag kommer ihåg att jag var så arg, men jag förstod ändå pappa eftersom att jag ljugit för honom.

den kvällen som skulle bli en utav dom bästa, eftersom att han var där. men så blev det inte. gud vad jag saknar den tiden, vad mycket kul man gjorde! pirr i magen varje dag och som sagt LIVET LEKTE!

(haha, gammla bilder som jag hittade på min bilddagbok)