för nästan exakt fyra månader sen, fick jag ett besked som ändrade hela mitt liv. i just denna stund när jag fick reda på det så tog jag det så hårt, det kom som ett slag i magen. varför just jag ? jag hade så otroligt svårt att inse att jag hade fått det, jag vill bara nypa mig själv i armen o vakna upp ur en dröm. min doktor sa en mening som sitter som inristat i huvudet på mig, den meningen o dom orden har hjälpt mig många gånger. det är många som tycker att jag har tagit det här så himla bra! men innerst inne så har jag inte det, jag har jättesvårt att acceptera det här. men det är ju nästan ingen som har frågat hur jag egentligen mår. jag hade bestämt mig för att aldrig skriva om det här i bloggen, men dom senaste dagarna har jag inte alls mått bra, det har varit jobbigare än någonsin. vissa dagar in ser man att det här är nått som jag alltid kommer att leva med, o det är det som är så jobbigt. men jag ska klara det här, jag vet att jag kommer klara det här ! jag får tänka positivt, det kunde ha varit värre.